
Ett annat liv är möjligt
- Tova Ekenberg

- Jun 27, 2025
- 3 min read
Jag firade midsommar i vackra Solfors detta år. En eko-by under uppbyggnad. En kraftplats.
När jag kom hem flödade en text fram. Och essensen av den var att jag vill berätta att ett annat liv är möjligt, att livskraftig natur fortfarande existerar och att vi som människor har en inneboende kapacitet att göra en plats vackrare.
Jag tog inga bilder själv, för min mobil låg bortglömd i tältet men blev glad att det finns lite bilder för det fanns ögonblick jag så gärna skulle vilja dela med mig av.
Tänk att få den godaste maten du kan tänka dig serverad två och en halv gång per dag. Tänk dig att sång och flöjt och gitarrspel brister ut både här och där. Lek, bus, teater. Tänk att bli uppskattad och sedd när du gör en insats av jobb eller när du delar dina konstnärliga uttryck. Tänk dig att det finns både gamla och barn, och att alla på något sätt är med och bidrar, hierarkier börjar falla, samstämmigheten ökar samtidigt som den unika individen kommer till rätta. Alla behövs. Tänk dig ren natur. Ett vatten du kan dricka direkt från forsen, ren luft, glada träd och så mycket blommor att du häpnar varje dag. Här finns ängar! Här finns biodiversitet! Insekter, fåglar, grodor!
Och detta är bara en plats. Det skapas liv-bärande platser över hela världen och det finns massor av rum för fler. Alla som känner ett kall tillbaka till balans och samhörighet kan få det. Vissa, kanske massor av folk, ska säkert vara stadsmänniskor, vissa ska säkert bo mer enskilda i sina egna stugor och familjer, men om du, precis som jag, känner att du i staden mår så dåligt, känner dig så ensam, märker hur du använder olika substitut (socker, kaffe, skrolla, serier, spel…) för att döva dig, så kanske du också är en av dem som egentligen vill något annat.
Och det är möjligt. Och du kommer hitta din plats om du börjar leta efter den. Alla ska inte hit, allas högsta drömmar har olika nyanser.
Vill ocksp utmana den självbild många av oss bär på, att vi som människor är cancer på jorden. Nej! Det är vissa tankesätt och vissa kulturer som har fått för sig att de har rätt att utnyttja andra levande varelser och platser.
Det finns andra sätt att göra samhälle på, att organisera sig, att leva. Vi som människor har en unik möjlighet, en unik plats i ekosystemet, vi kan göra så mycket nytta! Med vår komplexa intelligens kan vi samspela med annan komplex intelligens och skapa överflöd.
I överflöd av mat och skönhet behöver vi inte slåss och kriga.
Därför önskar jag mig gröna vågen två. En mångfald, ett nätverk, av communities som kommunicerar med varandra, som studerar olika sätt att leva och lär varandra det bästa de hittar.
Jag vill i alla fall vara med, för detta är mitt bästa liv. I början av min “klimatkamp” har jag just kämpat. Kämpat mot strömmen, trott att jag behöver göra mitt liv mer fattigt, fokuserat på det jag måste välja bort och sen kännt mig bitter över det. Men, på det här sättet att leva, i linje med en blomstrande jord, märker jag igen och igen att det också är det jag mår bra av. Det är här jag närmar mig alla mina djupaste drömmar. Mina riktiga drömmar. Och samtidigt är det så enkelt. Mat, natur, umgänge, kärlek.
Och om det känns långt borta för dig som läser, så vill jag dela hur det har varit en process för mig. För att ens närma mig detta har jag behövt jobba igenom så mycket. Att kunna vara nära många olika sorts människor. Mina gränser, min kapacitet, mina gåvor har fått slipas. För några år sedan hade det varit omöjligt för mig att komma hit, jag hade varit för dömande och för rädd.
Det är en process att öppna sitt hjärta och möta sitt eget dömande, sina värderingar, sina hang-ups. Men det gör ingenting! Om du vill så kommer du jobba dig igenom dem, en efter en.
Och nu målade jag upp en idyll-bild. Det är ju massor av jobb, massor av osäkerheter, massor av resiliance och mod som ska till. Det är också något jag håller på att öva upp över tid.
Men är det inte också svårt att försöka leva ett liv som skaver? Att försöka försörja sig i en stad som mår så dåligt? Något med att välja sina kamper.
Det får räcka med ord idag. Önskar er all kärlek och medgång.
27 juni 2025


Comments